Fick möjligheten att ställa Adam Zaars lite frågor i samband med Tribulations senaste albumsläpp.

Hej Adam. Tack för att du ställer\nupp på denna lilla intervju. Först vill jag gratulera till ett grymt\nalbumsläpp, det låter sjukt bra och välproducerat.

1. Hur skulle ni beskriva\nnyasta plattan ?  

     Nu i efterhand så skulle jag säga\natt den blev som en ganska naturlig förlängning, och möjligen ett avslut, på de\ntvå tidigare skivornas idévärld och sound. Det är uppenbarligen något slags\nextremmetall, men med ganska tydliga influenser från mer traditionell heavy\nmetal, folkmusik, italiensk skräckfilmsmusik, dark wave och en herrans massa\nannat. Vi lyckades med konststycket (vilket varit svårt för oss förr) att få in\nmusiken på en LP-skiva, så längden på den är ganska standard. Det är 10 låtar\nsom förhoppningsvis tar med lyssnaren på en krokig resa som kan ta denne bort\nfrån en värld i en pandemi, åtminstone för en stund.

2. Er nya platta har blivit hyllad\nav både musikpressen och fans världen över    hur känns det att få\nden typen av hyllningar för erat jobb? 

Det är alltid kul när folk\nuppskattar det man gjort och det är alltid kul att höra hur vår musik berört\nmänniskor på olika sätt. Med det sagt är aldrig syftet att göra musik som folk\nska gilla även om det är en trevlig konsekvens. Syftet är att kontinuerligt\nskapa och ge näring åt det vi kallar Tribulation, något som blivit större än\nsjälva bandet, som det alltid är med band och annat som tar sig in i folks liv.\nDet blir som ett egen mytologiskt rum med sin egen smak och lukt, och det är\ndet som är konstverket och det är det vi har som uppgift att upprätthålla och uppdatera\nså länge vi väljer att göra det här. Det är en ganska svår uppgift för oss att\nha i tider där sociala medier är det stora fönstret till omvärlden där vi mer\nskulle vilja fokusera på att endast skriva och spela musik. Men, som sagt, så\nvärmer det ändå alltid när folk uppriktigt gillar det vi gjort då vi alltid\nlägger ned mycket tid och mycket av oss själva i det.

3. vad är det som gör att\nTribulation låter just som ni gör. vad är er inspiration?

Det får bli ett svar i olika nivåer:\n(1) det uppenbara och mer ytliga, alltså viss musik, som det som jag redan\nnämnt. Metal i olika former, folkmusik och annan massa annan musik av en\nmörkare karaktär. (2) Den kanske viktigare och mer djupgående nivån med vagare\nestetiska idéer som skapas av både musiken och det visuella och från mer abstrakta\nsaker än musik. Det kan ju vara tavlor, bilder, lukter, väggar eller vad som\nhelst som man på något sätt vill inkorporera in i känslan av musiken. En\nkrokighet och ett dunkel som inte nödvändigtvis måste vara så uppenbart som att\nett riff låter som nåt annat band. (3) De förutsättningar vi skapat genom att\nse musiken som konst som måste kunna leva sitt eget liv inom vissa gränser. Det\nkan vara både en tillgång och ett hinder, men det är ändå en stor faktor till\natt musiken låter som den gör. Det skapas en möjlighet att kunna ta inspiration\nifrån lite vad som helst så länge vi kan få in det på ett så friktionsfritt\nsätt som möjligt. (4) Samt, slutligen, att vi vågar lita på processen och på\nvår inre "bandkompass", som kan vara svår att urskilja ibland men som oftast\nkommer fram tillslut om man bara har lite is i magen. Det måste få ta den tid\ndet tar.

4. Ni har turnet över hela världen.\nvart är erat favoritställe att spela och kommer vi få se er spela på hemmaplan\ni Arvika i framtiden?

Det finns många ställen som man ser\nfram emot, och oftast så är det storstäder runt om i världen. Ett tråkigt svar\nkanske, men det är oftast där det tas emot med mest entusiasm. Men inta alltid!\nIbland får man känslan av att folk är lite blasé, men det brukar vara jävligt\nbra i städer som Paris, Stockholm, Barcelona, Tel Aviv, Los Angeles, San\nFrancisco, Austin och kanske Montreal. Även festivalspelningar kan vara riktigt\ngrymma, som vår senaste spelning i Gävle! Det finns nog hopp om att kunna se\noss även i Arvika framöver!

5. Sverige är kände för att\nproducera väldigt bra musiker och många nämner den kommunala musikskolan som en\nbidragande faktor. Hur mycket har den svenska kommunala musikskolan och era\ngamla musiklärare betytt för er under uppväxten och erat band  ?

Det kan säkert vara en faktor, och\ndet hade nog varit svårt att ha råd med replokal när vi var yngre om inte Blå\nHuset hade funnits och varit så löjligt billigt som det var. Jag hade bra\nlärare som garanterat gav mig en bredd, men jag var nog på sätt och vis en\nganska jobbig elev då jag bara ville spela hårdrock. Det gav oss också en\nmöjlighet att spela musik dagarna i ända, oavsett om det var hårdrock eller\nnågon jobbig funk som man inte ville ta i med tång men ändå fick stå ut med att\nspela. Bara det måste ha gjort mycket! Jag hade nog kunnat få ut ännu mer av\nmusikskolan om jag hade haft någon ambition att söka vidare inom musik, men det\nintresset fanns aldrig där.

6. Som inbitet fan av Sopor Aeternus\nsom man är så måste jag fråga vad är bandets förhållande med Sopor Aeternus.\nTänker på nyaste albumnamnet?

Jag har lyssnat på dem länge och det\nvar min flickvän Susanna som visade mig dem. Det måste ha varit över ett\ndecennium sen. De har alltid funnits med i bakgrunden och jag brukade väl spela\nupp lite låtar innan vi skulle på scen och i turnébussen och så. Tillslut så\ntog jag upp den där frasen någon gång för några år sedan som potentiell titel\ntill Down Below, men vi tyckte inte riktigt att det passade då. Nu kom den upp\nigen och nu var det mitt i prick! Det är ett ballt band som vi har många\nberöringspunkter med och som jag antar delar många av våra inspirationskällor\näven om de tar sig lite andra uttryck där.

7. Hur känns det att flytta hem till\nsveriges pärla Värmland igen. 

Jättebra! Det är ju märkligt att\nflytta i dessa tider då man ändå bara är isolerad och samhället i stort inte\nfungerar som det brukar, så jag har ju inget umgänge överhuvudtaget, så på ett\nsätt är det svårt att säga om det är bra eller inte. Men ändå, det känns grymt\noch jag är en ensamvarg ändå. Det är ju klyschor för någon som flyttar från\nstorstaden men det är så jävla skönt att ha tillgång till skogen, solnedgångar\noch bara det att se stjärnhimmeln är helt fantastiskt. Det fanns så klart både\nskog och solnedgångar i Stockholm också, men det är alltid någon jävel i\nnärheten och för det mesta så var det ju helt enkel för mycket hus överallt för\natt kunna se något, jag bodde ju mitt i stan. Jag har allt jag behöver här och\ndet har varit ett produktivt halvår hittills. 

8. Vad är det första ni ska göra som\nband efter coronapandemin är över? 

Vi får se var vi är då, men vi ska\nså klart ut och spela en del. Men även nu musik kan ju komma!

fem snabba frågor.

1.  ananas på pizza

ja-nej

Nej, men jag är inte motståndare.

2.  black metal - death metal

När den är som bäst: death metal,\nmen överlag black metal. Möjligen.

3.  Star Wars eller Star Trek

Star Wars.

4.  klubbspelningar eller\nfestivalspelningar

Festival.

5. Stockholms betongdjungel eller de\nVärmländska skogarna

Värmland!

Tack än en gång för denna intervju\noch förhoppningsvis ses vi ute i Arvika någon gång.

Martin Eliasson

The Nihilistic Army Fanzine.

Albumtiteln "Where the gloom becomes sound" kommer från låten Hades Pluton med Sopor Aeternus